veronicastark

Nu har jag äntligen börjat skriva lite, har dock inte hunnit fixa fram så mycket fakta än, men det kommer ett litet smakprov här i alla fall på hur tsunamin påverkat turismen här och lite om kulturen, kroppsspårket. Hoppas ni ska gilla det!

//Veronica

Thailand

Turismen efter tsunamin

Man har startat många olika projekt sedan tsunamin bröt in, för att kunna bygga upp detta stora semesterparadis till sin ”naturlighet”.

Själva tsunamin blev också en väckarklocka vad det gäller människors ingrepp i miljön. Om katastrofen ledde till något positivt var det att länderna i regionen – och FN:s olika organ – intensivt började diskutera inte bara beredskapen för naturkatastrofer och effektiva varningssystem utan också frågor som klimatförändring och aktiv miljövård.

Leendenas land

Du kanske någon gång hört talas om att Thailand ska vara ”leendenas land”, och visst kan man säga att det stämmer. Men de använder det dock inte alltid som ett uttryck för glädje. Som tex. kan man se i vanliga dagstidningar på kriminella i handklovar att de har ett leende på läpparna, även fast de just blivit gripna. Då kan man ju undra varför? Varför skulle man vara glad för att man just blivit fasttagen? Jo, det är nämligen så att thailändarna ler när de är generade, känner sig hotade och även när de är upprörda och arga. Det är lite som en skyddande ”mask”, man kan dölja sina känslor för att slippa konflikter, speciellt i ett så hierarkiskt präglat samhälle, där man dessutom har väldig respekt för äldre och överordnade.

I Thailand är ingen riktigt jämlik. I alla förhållanden finns det alltid en phii, en äldre person, och en nong, som är yngre. Även vänner säger ofta phii eller nong före smeknamnet den de tilltalar. Äldre män tituleras lung, eller äldre bror till ens far eller mor, äldre kvinnor paa, eller far eller mors äldre syster. Lärda personer kallas allmänt och respektfullt för acharn, vilket betyder just lärare, även om de inte nödvändigtvis är sysselsatta med undervisning. Tillrop som ”Gubbjävel”(som är rätt vanligt i Sverige) – något som vore helt otänkbart i Thailand.Om någon hade sagt något liknade här i Thailand skulle han eller hon skämma ut sig och bli föremål för förakt. Man bör heller inte argumentera med överordnade eller högt uppsatta personer i samhället.

Eftersom leendet är en sån symbol här har jag listat elva olika sorters leenden:

Det genuint lyckliga leendet: Det känner man lätt igen, för personen i fråga ler med hela ansiktet.

Det tacksamma leendet: I Thailand tackar man inte för små tjänster. Om en taxichaufför kör en thailändare hem på ett säkert sätt säger man inte tack, utan visar sin diskreta uppskattning genom att le.

Det igenkännande leendet: När man ser en bekant. Man är visserligen glad, men leendet visar att man kommer ihåg personen i fråga.

Det tveksamma leendet: När någon erbjuder en tjänst säger man  inte ja, det vore för burdust, utan man ler lite tveksamt för att visa att man uppskattar gesten men inte vill vara till besvär.

Förlåt-mig-leendet: Om man av misstag går före någon annan i en kö drar man sig åt sidan och ler för att visa att man inte menade det hela och är aggressiv.

Det förlåtande leendet: Den person man ställt sig framför i kön vill visa att han eller hon inte är förolämpad och svarar med ett leende.

Det generade leendet: Om man gjort något dumt – eller något rejält fel, som begått ett brott och blivit arresterad av polisen – ler man för att dölja att man skäms.

Det roade leendet: Om någon halkar på ett bananskal skrattar inte västerlänningar. Men thailändare ler för att visa att det var ju ganska komiskt, inte för att genera den som gjort bort sig men för att visa sympati och förståelse.

Det sorgsamma leendet: Om någon har personliga problem men inte vill tala om dem går det också att le. Men ögonen visar att det är något sorgligt eller tragiskt som hänt.

Mår-dåligt-leendet: Den som mår dåligt bör inte klaga. Det är bättre att le – och låta resten av ansiktet visa att något inte är som det ska.

Det undvikande leendet: Om man mot all social etikett skulle råka in i en konfliktsituation är det bättre att le än att klaga eller skrika. Man ler då med huvudet lutat något åt sidan för att visa att man inte är helt nöjd.